Kongressfunderingar
2009-05-01 kl. 01:56
Kongress igen. Precis som allting annat som har med rörelsen att göra så blir det mindre spännande och mer rutin för varje år som går. Detta blir min sjätte kongress och vid sidan om 2003-kongressen så har jag inte känt mindre pepp inför en sådan någonsin än vad jag gör nu. Precis som inför Jönköping 2003 så är min roll på kongressen högst oklar.
Har fått klart från Essingen att jag inte kommer få åka dit i tjänsten, så då blir det att ta ledigt för att åka dit helt frivilligt och stå för utgifterna själv. Har en möjlighet att volontära i nattcaféet och det skulle innebära att jag skulle få delar av kongressen betald. Dessutom står eventuellt en Bångsspelning på programmet vilket man bör kunna använda som argument att få åtminstone resan till och från Gbg betald... Men den generella kongresstaggen – nä den saknas. Jag lär åka dit, men jag måste nog fundera på hur många dagar det blir...
Egentligen är det inte min egen inställning till kongressen som ändrats. Skulle det vara som förr – ett roligt sammanhang där man kan träffa nya och gamla bekantskaper – så hade peppen varit starkare. Men jag upplever att många av mina allt mer vuxna och upptagna vänner inte ska dit och att de som ska det kommer vara fullt upptagna med att volontära...
Det där med vuxenhet och upptagenhet är intressant. Jag är ju väldigt mycket av det sistnämnda, men inte så mycket av det första. Och med vuxenhet menar jag då främst den här jävla ovanan att spontaniteten är på väg att försvinna samtidigt som socialt umgänge är samma sak som att ens vänners partners ska vara med. Det spelar överhuvudtaget ingen roll hur trevliga dessa partners är – för de flesta (även mig) gäller att man inte är lika självständig med som utan sin partner med sig... Och ju äldre folk blir, desto oftare är partnern alltid med... Varför är det så? Egentligen?
Oj, det här blev lite bittert känner jag. Det är inte meningen. Jag tycker det är roligt med vänner. Och att det är roligt med vänner som har hittat sambosar etc. Men de behöver inte vara med varenda gång man umgås... Faktiskt!
KOMMENTARER
2009-05-04 21:25
Jag kommer vara på kongressen. Med partner.Inte mycket att göra. Han var där först på nåt sätt.
Men du har väl noterat min "vägra blogga om min partner?" Det upproret är jag nöjd med.
Johan
2009-05-04 kl. 21:17
Och jag är garanterat partner (om man räknar bort den lurviga sambon) fri och högst spontan, även om jag har saker att göra på kongressen...
2009-05-03 13:32
samma visa om igen:) Det här med spontaniteten är något man själv väljer, känner man att man måste vara förberedd eller dubbelkomma allt med "sin bättre hälft" kan lite av spontanitetens infall falla. Generellt känner jag att jag gör som jag vill. MEN faktum är väl att jag gärna gör saker med Steve och gärna ofta så det är klart det är ju som att ha en ny bäst kompis.
och det klart man ska umgås själv med sina vänner, det tycker jag är givet inget snack om saken. en insikt om att det är olika att umgås med en vän och en vän och en resp är kanske i vissa fall nödvändig, jag ser inga problem med att ställa vänner tillsvars och förtydliga att jag vill träffa bara dom.
Våga ställ lite krav på dina vänner Anton. Jag skulle inte bli det minsta sur, faktiskt!
Macke K
2009-05-03 kl. 01:30
Du skulle åkt till Norrköping igår. Då hade du fått hänga med mig, utan sambo... =)
Men det är ju också såhär: Jag har hittat någon som jag vill dela bostad och erfarenheter med, och då vill jag också dela med mig av mina vänner. Alltså tycker jag det är kul om min sambo gillar mina kompisar. Och om mina kompisar gillar min sambo. Men ibland är det ju också kul att inte blanda in partners i umgänget. För jag håller med dig, det blir på ett annorlunda sätt.
Kamilla
2009-05-01 kl. 12:01
Jag lovar att inte ta med någon partner på kongressen... ;)
KOMMENTERA SJÄLV