På lördag smäller det. IFK mot Assyriska nere i Södertälje och givetvis är jag på plats. Jag ger inte stora chanser till avancemang till Allsvenskan i år, men ändå känns den här säsongen intressant. Den är starten på något nytt, med en satsning på ungt och hemvävt. Alla nya talanger som nu börjar etablera sig i A-laget känns fantastiskt.

Igår var jag i Enskede och tittade på när Enskede IK förlorade en riktigt konstig och dålig match mot IFK i Svenska Cupen. 2-1 till Peking efter typ inga målchanser alls. Och kallt och fuktigt var det.

Roligast, som alltid på bortaplan mot på pappret sämre lag, var det att stå bland hemmapubliken och lyssna på de hemmablinda förståsigpåarna som fick total hybris när Enskede tog ledningen med 1-0 precis i början av matchen. När IFK sedan vände så var det stor bitterhet och noll insikt om vilka det var man mötte.

Gubbarna bakom mig menade att om Enskede inte dragit på sig två (!) utvisningar och dessutom hade haft två andra, nu skadade, spelare med på planen så hade det sett annorlunda ut... Mest komiskt var att de menade att de aldrig sett en match med två utvisningar – någonsin. Det är inte vanligt, men det händer ju liksom... Det sa mycket om deras kunnande.

Gubbarna var oerhört oklädsamt bittra när IFK gjorde 2-1-målet i andra halvlek och jag ropade rätt ut och sträckte armarna i vädret. Då fick jag kommentarer som lät typ:
"Oooj, vad kul att ni gjorde mål med elva man mot nio... Jäääättekul du... Vad roooooligt för dig..."

Enskedeupplevelsen är inget som går till historien. Men på lördag. Då jävlar. Ingen som ska med?

Namn:

E-post:

Webb:




Ange följande kod