Vikten av tydlighet
2008-12-24 kl. 01:45
Läser insändarna i senaste Accent och konstaterar att en stor del av dem handlar om upprördhet mot att IOGT-NTO och/eller UNF har använt parollen "Jävligt nykter" på Pridefestivalen. Eftersom rörelsen ska vara religiöst obunden menar de att det är högst beklagligt att åkalla Djävulen. Någon tycker att hela medverkan på Pridefestivalen är tveksam. Någon annan funderar på utträde och anser att uteslutningen av Åke Green är uppåt väggarna, eftersom Green vände sig mot homosexualiteten i sig och inte de homosexuella...
Jag blir rätt less när jag läser detta. Visserligen är inte frågan om Green helt smidigt hanterad av förbundsledningen, men det tycker jag snarare beror på en gränsdragningsproblematik (inte fälld av HD, men av I-N:s FS) än att Green inte skulle vänt sig mot homosexuella... Men överlag tycker jag vi nu ser konsekvenserna av en alldeles för målgruppsanpassad medlemsvärvning. Det verkar inte ha stått helt klart för insändarskribenterna att rörelsen inte bara ställer sig öppen för alla sorters tro, den ställer sig öppen för alla sorters icke-tro. Det är inte en särskilt lätt diskussion, men uppenbarligen måste den börja föras. Vad är okej och inte. Och framförallt varför.
Make no mistake – jag är inte ute efter att svartmåla varken kristna eller andra troende. Den ökande misstänksamheten och fördomsfullheten mot religion och tro tycker jag är riktigt problematisk. De åsikter och perspektiv som nu vädras på Accents insändarsidor ger dock de rabiata ateisterna vatten på sin kvarn.
Jag vill verkligen se IOGT-NTO-rörelsen som en religiöst obunden organisation, öppen för alla som skriver under på våra åsikter. Men det bygger på en ömsesidig respekt, inte anpassning, gentemot varandra.
Eller? Svåra frågor, men väl värda att dryfta.
Jag blir rätt less när jag läser detta. Visserligen är inte frågan om Green helt smidigt hanterad av förbundsledningen, men det tycker jag snarare beror på en gränsdragningsproblematik (inte fälld av HD, men av I-N:s FS) än att Green inte skulle vänt sig mot homosexuella... Men överlag tycker jag vi nu ser konsekvenserna av en alldeles för målgruppsanpassad medlemsvärvning. Det verkar inte ha stått helt klart för insändarskribenterna att rörelsen inte bara ställer sig öppen för alla sorters tro, den ställer sig öppen för alla sorters icke-tro. Det är inte en särskilt lätt diskussion, men uppenbarligen måste den börja föras. Vad är okej och inte. Och framförallt varför.
Make no mistake – jag är inte ute efter att svartmåla varken kristna eller andra troende. Den ökande misstänksamheten och fördomsfullheten mot religion och tro tycker jag är riktigt problematisk. De åsikter och perspektiv som nu vädras på Accents insändarsidor ger dock de rabiata ateisterna vatten på sin kvarn.
Jag vill verkligen se IOGT-NTO-rörelsen som en religiöst obunden organisation, öppen för alla som skriver under på våra åsikter. Men det bygger på en ömsesidig respekt, inte anpassning, gentemot varandra.
Eller? Svåra frågor, men väl värda att dryfta.
KOMMENTERA SJÄLV
